Testkörning av Suzuki DL 1000 – gammalt inlägg

Den här skrev jag för flera år sedan för AVA mc, ett sätt att hålla intresset av Facebooksidan och våra motorcyklar aktivt.

Fåfängan fick stryka på foten

Vad gör man inte, man måste ju offra sig för konsten liksom.
Föreställ er hur fullkomligt förödande det är för ett fåfängt fruntimmer med årets i särklass fulaste hjälmfrilla, rinnande smink, lerfläckiga kläder, dyngsur rumpa som gör att hon går som om hon gjort nummer två i byxan och lämnar rännilar av lerigt vatten efter sig för varje vattenfyllt klafsande steg in på AVA MC. Kollegorna kastar sig undan, skriker av skräck, ber till högre makter och lovar att aldrig mer svära bara de slipper se styggelsen igen. Trots detta går hon med ett stort, för att inte säga, irriterande lyckligt leende på läpparna.

Varför då?

Orsaken stavas Suzuki DL 1000. En v-twin på 1037 cc och sisädär 100 hk vid 8000 varv på nätta 228 kilo i tjänstevikt. Med en frånkopplingsbar traction control med två lägen och en massa annat roligt godis.

Dåligt väder? Pfft!

Undertecknad beslöt sig storsint för att trotsa åska, storm och driv-is för att göra ett heroiskt, ja rent episkt faktiskt, ärende av oviktig karaktär. Tanken var att passa på att testa hur DL 1000 känns att köra under mindre gynnsamma förhållanden, det vill säga då de flesta ”nattat” hojen för säsongen.
Om man bortser från den lilla detaljen med vädret och griniga bilister var det en alltigenom positivt överraskande och angenäm upplevelse. Undertecknad har själv ägt och kört en mängd olika hojar, allt från custom till sport (nuvarande hoj är en sporttourer) men just äventyrssegmentet är relativt nytt för mig.

Smidig som en ål – Stark som en oxe

Det här är en stark maskin men skryter inte om det, jag vred om gasen för kung och fosterland och kände…ingenting…tills jag råkade titta på mätaren!
Eftersom jag är lite lätt paranoid och hela tiden tror polisen ligger bakom just mig började jag svära, släppa gasen och titta efter eventuella blåljus tills jag med betydligt större lugn insåg att min smått pubertala missuppfattning om att världen cirkulerar runt just mig är en smula orealistisk. Dessutom hade jag hunnit i hela vägen till Södertälje och tillbaka innan polisen reagerat. Åtminstone kändes det så när jag sicksackande mig fram i högt tempo och kände mig lite badass.

För skandinaviskt väder

Men särskilt badass är man ju egentligen inte för om man tänker på hastigheten, vägunderlaget och trafiktäthet var jag väldigt lycklig över just anti-spinn funktionen och att hojen har en så distinkt växel vilket gör att man bara behöver fokusera på medtrafikanter (inklusive Farbror Blå), gasa, hålla i sig och ha roligt. För den här hojen, den kör nästan sig själv trots det dåliga vädret.

Får du möjlighet ska du absolut provköra DL 1000, det är helt klart värt upplevelsen!