En medelålderskvinnas ologiska logik och dess följder…Det är tur att jag skrattar högst och bäst åt mig själv, annars hade jag nog varit en ensam person.
Jaha, här är jag nu; medelålderskvinnan som försöker springa ifrån sina bildäck runt midjan men upplever sig motarbetad av traktordäcken på rumpan, och skriver mitt första blogginlägg till min första egna blogg.
Idag ska vi prata om ålder, men inte vilken ålder som helst utan medelådern….(jag vet inte varför men killen i barnprogrammet Hajk dök upp i mitt huvud)
Medelålder.
Smakar på ordet, Första tolkningen är..bläh: Krämpor, lönnfetma, vallningar, fotriktiga skor och yadda yadda… Ser mig i spegeln och ser rynkor, bilringar och slappa överarmar, köttiga knän som smalnar av till två små, förvisso rätt fina, fötter utan tydliga fotknölar som erbjuder ett normalt gränssnitt som avslutning av benen och markerar att; nu kommer det ett par fötter här va’, vilket gör att benen ser feta och spolformade ut utan något värdig avslut.
Tänker ett varv till och kommer på att även om jag bli äldre blir jag tryggare i mig själv, förvisso ingen 10:a på snygghets-skalan, men det har jag aldrig varit och även om jag är rätt fåfäng, (läs; gör det bästa av det jag har) så har jag under de senaste 20 åren inte lagt så överdrivet mycket vikt vid just snygghet. MEN jag konstaterar också att jag är snyggare idag än jag någonsin varit…hänger ni med? Ologisk logik!
Däremot anser jag att de orimliga traktordäcken på rumpan och de osmickrande bildäcken runt midjan motarbetar mig och får mig att i det närmaste likna en bit levandes kassler när jag går och står och inte orkar hålla in magen. Så jag kom på en fabulöst unik och rent genial idé som grundar sig i följande slutsats:
När jag är sjuk, går jag alltid upp på morgonen och duschar och sminkar mig. Inte för fåfängan, utan för att man helt enkelt känner sig och ser fräschare ut efter en dusch och med lite mascara på ögonfransarna.
Så nu, när jag känner mig lite gammal och fet, ska jag utföra något som jag döpt till: motion! Jag blir äldre och pluffsigare, men tänker se till att jag håller mig pigg, fräsch och så ung som jag känner mig!
Till min egen förvåning har jag så smått börjat med det jag ALLTID hävdat är mitt personliga Mordor: Löpning! Valet är nog ganska bra eftersom jag har en tendens att bli en smula aggressiv när jag tränar i grupp. Sätter man mig i en spinning-grupp finns det en hög risk att jag slitit struphuvudet av hurtbullen som pepp-snackar innan klassen är över…och vi ska inte tala om övriga gruppövningar…
Men det här kommer inte bli en fitness-blogg.
Det här kommer bli en blogg om utmaningar, fröjder, vardagliga dråpligheter, absurda fenomen, mode, passioner och iakttagelser från en vanlig kvinna i medelåldern!
So, here goes nothi’n…
Individual De Luxe 
Lämna en kommentar